Al Hamatzav

DN publicerade i helgen ett reportage av Lotta Schüllerqvist om organisationen Breaking the Silence. En “Nils” var vänlig nog att posta länken till DNs artikel som en kommentar till en av mina tidigare poster.
Jag vet att jag nu förväntas stapla en rad bortförklaringar på varandra och på alla vis försöka förringa Breaking the Silence’s arbete. Bli en del av “bortförklaringsmaskinen” som Jinge talar om.
Jag tänker inte göra det och jag tänker säga det på en gång – Breaking the Silence’s arbete är oerhört angeläget och det är en fantastiskt viktig organisation. När övergrepp begås och när IDF bryter mot sina konfrontationsregler så måste det omedelbart uppmärksammas och de ansvariga ställas inför rätta.
IDFs fantastiska styrka har alltid varit dess oerhört höga moral, dess konfrontationsregler och den “folklighet” som är resultatet av den obligatoriska värnplikten för män och kvinnor. Förlorar man denna styrka förlorar man allt. Konfrontationsreglerna och moralen är viktigare än någonting annat i den assymentriska krigsföring som terrorbekämpningen är. Att skada civilbefolkningen ökar bara sympatierna för terroristerna och ett tydligt exempel på detta är Gaza där Hamas vuxit sig så starka att de öppet utmanar det palestinska ledarskapet. Där råder praktiskt taget inbördeskrig sedan den gemensamma fiende som bosättarna och den israeliska armén var, har givit sig av.

Det vi ser idag i Palestina i form av en smulande palestinsk myndighet, en odemokratisk islamistisk rörelse på framfart och intern, fullt öppen, väpnad konflikt är det direkta resultatet av den israeliska militära närvaron sedan intifadan.

Den israeliska militära närvaron är i sin tur en direkt följd av Arafats totala ovilja att agera alls för att förhindra terror mot Israel.

Värt att begrunda är också att det i Israel ändå finns en rörelse som vill uppmärksamma de övergrepp som begås av israelisk militär mot palestinier. En sådan rörelse är tillåten och kan agera fritt eftersom Israel är en demokrati. Detsamma kan tyvärr inte sägas om Palestina, där terrorkritiker, moderata eller människor som uppfattats som kollaboratörer med Israel ganska omgående angrips av olika väpnade grupper.

Det är viktigt att uppmärksamma och lyfta fram de övergrepp som begås av Israel men det finns ingen anledning att tro att dessa skulle vara resultatet av någon strukturell rasism.
I länder som under lång tid befunnit sig i väpnad konflikt finns naturligtvis både hat, rädsla och rasism, det skall man inte sticka under stol med och det finns heller inte någon anledning att förvänta sig något annat av Israel. Det är dock viktigt att komma ihåg att konflikten bara är en förklaring och aldrig en ursäkt för de övegrepp som de facto begås.

Breaking the Silence’s arbete är viktigt därför att det är opinionsbildande och för att det kan tvinga fram en humanare strategi i kriget mot terrorn, ett krig som ovillkorligen måste fortsätta tills terrorn upphör, men kanske på fler, eller andra sätt. I Israel sitter flera soldater i fängelse för de brott de begått och i Israel förbjöds t ex Meir Kahanes Kach-rörelse för att den var rasistisk.
IDF tar också Breaking the Silence’s avslöjanden på största allvar[1] även om det finns anledning att spekulera i varför militärpolis stängde ner organisationens utställning.

Mig veterligen sitter ingen palestinier fängslad av PA för brott mot Israel. Mig veterligen har inga krafttag någonsin tagits av PA för att komma tillrätta med den antisemitism och det terrorglorifierande som förekommer i palestinska skolböcker. Ej heller har PA någonsin förbjudit en rörelse för att den varit rasistisk.

–
[1] IDF tillsatte en undersökning men anledning av de rapporter och vittnesmål som presenterades av Breaking the Silence.

[1] Dåvarande överbefälhavare för IDF, Moshe Ya’alon uttalade sig angående vittnesmål som presenterats av Breaking the Silence och uppmanade soldater att “bryta tystnaden” om de gavs en moraliskt tvivelaktig order

Posta till:

No related posts.